Halva dagen har gått och jag känner mig fortfarande pigg.
Har hunnit lämna alla barn, tränat och målat OCH alla måsten.

Hoppas jag orkar fortsätta träna nu, min rygg och skulderblad känns redan mycket bättre!:)

Snart är det dags att gå och handla lite innan små dagispojkar ska hämtas.

Tänk att man aldrig slutar att förvånas över hur vissa är.
Väldigt tråkigt när man trodde bättre om dom.

Nu önskar jag att min man kommer hem, jag känner mig så ensam.
Vet inte om jag håller på att deppa ihop på riktigt pga vissa saker.

Får fråga barnen om dom vill hjälpa mig att baka bullar idag, för på lördag har vi som sagt kalas för att Alvin fyllt år.
Jag är glad att vi har några som tycker lika mycket om våra barn <3
Oavsett kön och namn!

Ta hand om dom ni tycker om!